Nu har jag äntligen lagt upp mixen som jag gjorde under min redovisning på förra blocket. Den är cirka 26 minuter lång och innehåller bara dubstep-låtar! Varsågoda att tanka! /Jash
Bokreflektion om första Twilightboken
Om jag kunde drömma
av
Stephenie Meyer
Första boken av fem i The Twilight saga.
Reflektion av Daniel Nilsson Allmän linje på JFHS.
Min första tanke efter att se dom första filmerna , är att jag ville läsa böckerna just för att böcker i allmänhet innehåller mer detaljer i olika former än vad som jag kan uppfatta i filmens värld.
Boken handlar om en tjej som heter Isabella men som kallas för Bella. Hon flyttar ifrån staden Phoenix till en liten stad som heter Forks. Där som ny på skolan, får hon snabbt nya vänner och finner en fullständigt uttråkande trygghet i stadens klimat, och att det aldrig händer något speciellt. Efter ett litet tag får hon syn på en grupp människor som heter Cullens, dem andra talar om dem med förundran och mystik, men det är framför allt en i gruppen som lockar henne, intresserar henne och som hon får svårt att slita blicken ifrån. Detta är Edward, en mystisk kille som hon drags till med kärlek, nyfikenhet och förundran. Hon börjar snart misstänka att något inte står rätt till, och hon lägger märke till vissa saker som till slut leder henne att dra slutsatsen att han är vampyr. Hon introduceras efter ett tag till övriga i Edward Cullens familj där hon mottages varmt, men även med förundran och vissa med avsky. Bella har i sitt liv haft en känsla att inte passa riktigt in någonstans förrän nu, hon fascineras av deras historia, deras liv, deras egenskaper och krafter. Hon känner tillit till Edward men det finns även en liten rädsla och respekt i henne. Hon har en stor kärlek till sin egen familj och framförallt Edward, som resulterar att hon är villig att offra sitt eget liv för alla, inklusive Cullens.
Jag kan inte skriva så mycket mer vad boken handlar om utan att avslöja för mycket. Ni måste läsa den och ge er in i denna värld fullt med kärlek, åtrå, hat, mystik, irritation och frustration.
När jag väl började läsa boken, ville jag inte lägga den ifrån mig mer än när jag blev tvungen. Jag har andra boken med mig som jag tänkte sätta mig å läsa så fort jag skrivit klart denna reflektion.
Vad känner jag när jag läser boken?
Författaren lägger mycket energi i att förklara känslor och detaljer, vilket hon i mitt fall lyckas oerhört bra med. När jag läser känner jag verkligen känslorna som beskrivs i boken, känner nyfikenheten av vad som kommer hända, oron Bella känner när hon söker efter svar, hjärtklappningarna när hon ser Edward och irritationen från dem andra som inte förstår. Jag känner frustrationen över att hon inte kan berätta för andra och ångesten i att hon ibland måste ljuga för Charlie som är hennes pappa.
Känner glädjen när hon berättar för sin mamma att hon börjar trivas i Forsk och att den finns EN som hon har fastnat för bland stadens pojkar. Jag kommer flera gånger på mig själv att läsa alldeles för fort, känslan av att bli vetgirig över vad som kommer hända tar överhand. Jag vill redan nu vara i sista boken och få veta vad som kommer hända, hur de kommer sluta. Jag vill veta allt.
Känslan av att börja läsa en bok som väcker mycket nyfikenhet, är för mig nästan obeskrivlig.
Jag läste min sista bok när jag gick i sjuan, och har sedan dess inte öppnat en vanlig bok mer än en reparations manual. Just nu när jag sitter och skriver denna del av redogörelsen har det gått några dagar och har nästan läst ut andra boken också. Det är en häftig känsla att hitta tillbaka till något, som på något konstigt sätt känns alldeles naturligt. Finns det något enklare att få en stund för sig själv än att just läsa. När jag läst några kapitel och lägger boken ifrån mig för en stund, spelar scenariot upp sig för mitt inre och allt verkar lägga sig på plats. Jag har svårt att inte leva mig in i boken, även när jag inte läser. Drivkraften att få fortsätta läsa dröjer inte länge efter jag har funderat på vad jag har läst om. Jag kan inte förklara varför jag aldrig läst en bok innan mer än min egen lathet och andra undanflykter.
Jag känner att jag har hittat just det som gör att jag vill fortsätta läsa böcker.
Jag har börjat fundera på vad mer det finns för böcker att läsa som kan intressera mig.
Jag tror jag förstår lite mer av vad alla andra pratar om att kunna sätta sig till ro och läsa en bra bok.
Det har blivit mer påtagligt att bokvärlden är gigantisk.
Det ger mig lite av sinnesro.
Att läsa är nyttigt för själen.
Av : Daniel Nilsson. Allmän 2010
Publicerat i Skolarbeten
SH-projekt (fattig men inte död!)
Fattig men inte död!
Ett häfte om en murares liv under 1900-talet
Innehållsförteckning
Epilog
Arbetarens vardag
Hälsan
Arbetsförhållanden
Moral & Etik
Att utvecklas/Gå vidare
Helmers ideologi
Socialismen faller
När livet tar slut
Mina ord om boken
källa
Introduktion
Det här häftet är sammansatt av fakta från boken ”kampen mot fattigdomen” av Ingvar Dahlström. Det är samlad fakta ur Helmers (vars riktiga namn är anonymt) liv som murare under 1900-talet i Sverige. Här får du som läsare en inblick i hur det var att leva som fattig arbetare för bara 100 år sen.
Arbetarens vardag
Redan som barn fick Helmer arbeta hårt. Han började som springpojke då han jobbade från åtta till sju på kvällen med att dra en vagn med foder på. Ibland blev det upp till 2 mil om dagen. Helmer var elva år då. Längre upp i ungdomsåren försökte Helmer bli taxichaufför men fick istället jobb som murare, där han fick beröra tak. Hans far arbetade på samma ställe och hade hjälpt honom få i en fot, därmed var han fast. Det var slitigt och tungt men Helmer var ung och ville inte ge sig så det hände även att hans far blev lite svettig ibland.
Hela dagen handlade i stort om arbete. Hade man inget så skulle man ut och leta. Helmer spenderade en del tid i ”klubben” SSU där han gick aktivt under sin livstid. Han blev efter många år ordförande i byggnadsarbetarsektionen. Oftast kände man sig trött och sliten efter en dag sa Helmer, men det var bara att bita ihop.
Hälsan
Det fanns en tid i livet då utsikten var mörk för Helmer. När han var i sina fyllda femtio började han få allvarliga problem med hälsan. Han misstänkte kolik eller någon sorts luftsamling i kroppen. Helmer hankade sig fram i ett halvår utan att be om någon läkarhjälp, sedan kunde det inte undvikas längre. Helmer hade fått blod i avföringen. På sjukhuset fick han det chockande beskedet om en tumör. Han hade 30 procents utsikt att överleva fem år till. Helmer beskrev sin besvikelse under den värsta tiden. ”Var inte livet mer än såhär” hade han tänkt. Hela livet var ett enda slitande och kunde man inte arbeta var man inte värd något. Operationen han fick genomgå visade sig vara lyckad och Helmer fick många fler år på nacken än vad som utlovats. Han fick dock gå med stomi-påse som hängde under naveln där tarmen töms. ”Det värsta var de kalla vintrarna, jag har frusit något oerhört i min tid” säger Helmer. Han förundras över att det ändå gått så bra som det gjort. Helmer hade under en tid inte en sjukdag på 14 år. Helmer minns en dikt som fastnade i hjärtat.
”Varje själ som längtan brinner till vad ädelt är och sant, bär uti sitt djup och känner evighetens underpant”
Arbetsförhållanden
Helmer bevittnar utvecklingen för arbetarna under hela 1900-talet. Det går väldigt långsamt, men framåt, anser han. Den värsta tiden var under mitten av 1930-talet då han på allvar fick känning på ackordshetsen (ackordshets är att man får pengar för det man gör, alltså mer gjort ger mer pengar men ökar stressen). Ackorden drev fram egoismen. Det blev djungelns lag som rådde, det starkaste slog sig fram och de svagaste slogs ut. De bästa arbetstillfällena var efter andra världskriget. Då kunde man få jobb lite varstans. Säkerhetsåtgärderna var dåliga och facket hjälpte inte mycket. Men många av de yngre arbetarna brydde sig inte speciellt, detta var något som irriterade Helmer.
Moral & Etik
Det visar sig i Helmers historier att det ska mycket till för att de ska be om hjälp utifrån. Det var viktigt att man kunde ta hand om sig själv och familjen, även i krissituationer. Helmer berättar en historia om ett tandläkarbesök. Två kindtänder hade blivit inflammerade och skulle dras ut. Bedövningen kostade 4 kr extra, en summa Helmer vägrade betala. Det var en principsak. Operationen blev så smärtsam att även tandläkaren blev illa berörd. Hade Helmer berättat om sin situation (arbetslösheten för en murare) så hade han fått bedövningen gratis. Det fanns hjälp att få ifrån staten i form av olika bidrag, men var man frisk och sund så skulle man till yttersta gräns undvika att ligga samhället till last.
Att utvecklas/Gå vidare
Under Helmers ungdomstid fotograferade han ofta, vilket sedan utvecklades till ett intresse för det elektroniska. Under den lediga tiden han hade så byggde han sin första alldeles egna hörbara radio under 1920-talet. Den kom att skänka honom mycket lycka. 10 år senare började Helmer studera, men tyvärr räckte inte pengarna till och han fick gå tillbaka till muraryrket. Långt senare i femtioårsåldern fick Helmer en ny idé. Han skulle bli elektriker. Trots avrådan började han en kurs i elektroteknik. Kursen visade sig vara mer komplicerad än vad han hade trott, och så sprack det. Efter pensioneringen kom Helmer att ta på sig rollen som vaktmästare. Trots ålderdomens biverkningar trivdes han mycket bra med uppgiften. Han fick också tid att läsa och ta upp sin gamla syssla, fotografering.
”Livet går sin stilla gång” säger Helmer´
Helmers ideologi
Varenda människa skall ha en tryggad tillvaro. Alla skall ges möjlighet att efter förmåga göra en arbetsinsats. Det andra är att det skall finnas en plats att bo och leva på utan att ha bekymmer. Det krävs att alla delar solidariskt på de arbeten som finns. Enda sättet att få arbeten att räcka till för alla är att minska arbetstidens längd. Jag tror att 6 timmars arbetstid skulle räcka. Nuvarande heltid skulle få delas på 2 eller 3. På sikt kommer en solidarisk arbetsuppdelning att ge alla en bättre och drägligare tillvaro. Det kommer bli ett slut på ackordshetsen och människor slipper jobba sig halvt ihjäl. I och med att det inte längre finns en reserv av arbetslösa blir det möjligt för arbetarna att hävda sina krav med långt större tyngd än hittills. Så länge en människa tillåts leva på en annan människa kommer profitörer alltid hitta nya vägar att ta ut ockerhyror. Oavsett vad det kostar måste all byggnation ske för samhällets bästa. Samhället måste lösas in i all mark. Inte så att man betalar spekulationspriser, staten får sätta ett rimligt pris. All mark får hyras ut. Hyrorna på bostäder får sättas så att folk får lättare att klara sig, man får betala efter förmåga. Jag vet att detta blir mycket svårt. Arbetarna har en avgörande betydelse. De får inte låta sig nöjas, arbetarna måste kräva förändring.
Socialismen faller
Efter hela 44 års regerande faller socialdemokraterna september 1976. Det var ett nederlag för arbetarna. Socialism tycktes betraktas som ett skällsord. Att ha en genomtänkt ideologi om ett gott och jämlikt samhälle och likväl inte lyckas få medborgarna mer solidariska. Det måste tyda på ett stort misslyckande, tycker Helmer. Människor skola samarbeta, inte konkurrera. Statustänkande och materiell lyx skulle aldrig få bli det viktigaste. Det var ju borgarnas ideologi. Helmer oroade sig för att om borgarna fick fortsätta så skulle Sverige förvandlas till en borgerlig polisstat.
När livet tar slut
”Har man varit så pass sjuk som jag får man en fatalistisk syn på döden”
Helmer drar upp en historia om en arbetskamrat som var nära döden under ett arbetspass. ”Det var väl inte min tid nu” sade arbetskamraten. Helmer tänkte mycket på den händelsen. Han kände att kanske finns det någon styrande kraft bakom allting, som vi inte vet om. ”Går jag ut i naturen får jag bevis på hur sinnrikt de minsta detaljer är konstruerade. Det övergår allt mänskligt förstånd” Helmer var inte rädd för döden, dock var han rädd för att lida till döds. Han tänkte då på sin mor som hade dött en mycket plågsam död.
Mina ord om boken
Jag tycker att boken har varit intressant för mig. Dels på grund av att min släkt är arbetare och socialdemokrater och dels för att det är intressant hur pass man kan disciplinera sig själv när man är tvungen. Boken var egentligen inget märkvärdig men den är ändå unik i sig.
Källa
”litteratur” Kampen mot fattigdomen av Ingvar Dahlström
Jimmy Johansson
Publicerat i Skolarbeten
Definitionen av ordet tavla
Vad är en tavla egentligen? Är det helt enkelt en inramad målning? Kan det vara något helt annat? För individen kan begreppet tavla betyda i princip allting, men den officiella innebörden av ordet hittar man ju vanligtvis i en bra ordlista.
Definitionen enligt Svenska Akademiens ordlista: på vägg upphängd, ofta inramad skiva l. platta l. uppspänd duk o. d. (avsedd att prydas) med (särsk. målad(e)) bild(er); äv.: konstnärlig konkret framställning av bild gm målning l. teckning o. d. på sådan skiva osv.Med andra ord är en tavla precis som ovan skrivits; ett oftast inramat konstverk.
Vi vet alltså vad en tavla betyder enligt svenska språkets ordlista. Men vad är en tavla för en person som aldrig någonsin sett en traditionell tavla, eller för någon som över huvudtaget inte känner till tavlans existens? Tänk er en shaman från en usprungsbefolkning i Amazonas regnskogar som får i uppgift att förklara vad en tavla är för honom.
Vad är en tavla för en person som varit blind sedan födseln?
Vad är en tavla för en person med måttlig Downs syndrom?
Vad är en tavla för Dig?
För mig behöver inte en tavla tvunget vara ett inramat konstverk upphängt på en vägg. För mig kan till exempel en tavla vara en stor betongvägg någonstans ute i samhället. Ställer jag mig framför väggen med olika färger i ryggsäcken är det helt plötsligt inte bara en vägg utan en del av min ateljé. Jag kan måla precis vad jag vill på väggen och göra den till min tavla, som dessutom helt kostnadsfritt blir en del av en allmän konstutställning där hundra- eller tusentals människor passerar varje dag.
En tavla kan även vara skrivbordsunderlägget på min dator. Jag kan till exempel ha hittat ett fantastiskt konstverk någonstans på Internet eller sett något förundransvärt eller vackert som jag tagit ett fotografi på. Sedan kan jag ha blivit tvungen att skala om fotografiet eller konstverket så att det passar min 22-tumsram (skärm) och kanske redigera om motivet så att det passar mina ögon bättre. Jag kan till och med göra en egen illustration som jag ”ramar” in, som sedan förgyller min vardag en tid framöver tills jag känner att jag vill byta.
En tavla kan för en vanlig svensk tonåring vara väggen på deras rum som de klär i olika planscher, flaggor och annat krafs. En väldigt personlig vägg som speglar den människans inre är enligt mig också en tavla, även fast kanske personen i fråga aldrig har eller kommer tänka på det.
En bilintresserad person som brinner för att styla bilar och göra om dem till riktiga monster ser förmodligen inte heller sina projekt som tavlor, men självklart är det också en tavla egentligen. Att själv få bestämma hur ett fordon ska modifieras och dekoreras och dessutom utföra det själv är ju något väldigt konstnärligt oavsett hur mycket man vrider och vänder på det.
En arkitekt som fått i uppdrag att rita om en redan existerande byggnad för att fräscha upp den får egentligen också en blank tavla i handen. Arkitekten bestämmer själv vilka färger som ska användas, vilka konstruktionsförändringar som ska ske och hur omgivningen ska förändras. (Till exempel ett grönområde, stigar, rastplatser och dylikt.)
Jag hade kunnat komma med många fler olika exempel men poängen var att presentera några praktiska och enkla exempel. Jag menar inte att min definition av tavla är korrekt eller att den stämmer överens med någon annans personliga definition. Jag menar inte heller att jag kallar min datorskärm eller väggen i en sextonårings rum för tavlor. Det enda jag vill komma fram till är att varje individ har både rätt och möjlighet att göra sina egna tolkningar av olika begrepp som finns runt om oss. Att det finns en eller flera officiella förklaringar betyder inte att de är de enda som är korrekta för just Dig, inte sant?
Vad är en tavla för Dig?
Jash Doweyko
Ivödag med allmän.
Grupp Frida.
Intervjuade en mjölkbonde som gav dom en rundtur på hans gård! Bonden gav även kort info om ön och vad han gjorde förutom att sköta om sin gård. Dom visade bilder från bland annat kyrkan och under tiden vi käkade lunch.
Grupp Lucas, Emelie.
140 personer gissar man på att det bor på Ivön men det är ännu inte klart! Det finns även en pepparkakas fabrik. Namnet på pepparkakorna är Broty!
Grupp Anna & Filip.
Dom hittade spår & fossiler av djur från forntiden. Gruppen hittade stenar i skogen som såg ut som små troll! Filip & Cibbe gick ner vid vattnet där Filip fick för sig att han skulle måla. Dom tog också med sig lite barr och blad från träden m.m. för att visa upp på redovisningen!
Philip Ivarsson & Emelie Pettersson.
Publicerat i Utflykter med allmän.
Teater – Napolion Kringlan
Jag valde att jobba över i skolan med mitt slutprojekt denna måndag i maj och i samband med en rökpaus stötte jag på Oman Erika som jobbar nere på NEO. Hon berättade att de skulle ha en liten teaterföreställning klockan 18:00 och vi var välkomna att komma och titta. Jag gjorde kameran och mitt block redo och fortsatte redigera lite på projektet. Klockan 17:55 tog jag min dotter med mig till skolans Aula för att se på ytterligare en teaterkreation av NEO. Mina grannar som är i samma ålder som jag, en familj med skol och dagisbarn, men mest nära och kära i de äldre åren.
Anton som går på Allmänlinje var en del av ensemblen släppte in oss och hälsade alla välkomna innan han precis som resten av gruppen skådespelare ställde sig i position på scenen. Tystnad uppstod i några minuter. De tog oss till ett skvallrande kafferep, ett kafferep där det viskades om stadens enda konditori som hade gått i konkurs. Hur det gick det, ja det var nästa scen. Anton placerade sig vid pianot och musiken fick förklara vilka känslor och händelser som utspelade sig på scen.
Vi hamnna på konditori Napoleon Kringlan i en okänd stad. Ett konditori som drevs av en far och hans dotter. Pappan vid namn Napoleon bjöd gärna sina kära kunder på kakor och dylikt, han var för snäll för att ta betalt, medan hans dotter Kringlan sprang runt och städade och suckade uppgivet åt faderns övergenerösa beteende. Dock så tjänar Napoleon bara på nöjda kunder, men inga pengar. Detta yttrar sig i ett ängsligt besök från Kronofogden och en generös lösning från oväntat håll.
Det var en mysig teater på 30 minuter full med stämningsfull musik, härlig inlevelse i rollerna av alla och snabba kommentarer som fick skratten att flöda. Christian Hansson som man även kunde se i Rabituss, hade även i denna en väldigt levande roll och det lär inte vara det sista vi ser av honom.
Efteråt passade jag på att haffa Oman Erika för att ta reda på hur länge de hade tränat och var manuset kom ifrån.
” Vi har tränat 1 ½ timme i veckan sen januari och det var ensamblen själv som kom på alla karaktärer. Vi har planer på att visa den för hela skolan den 2 juni, lagom till skolavslutningen.”
Jag tackade henne för inbjudan och ser fram emot nästa föreställning.
Amelie Hedberg
Artikel i BLT
I natt klockan 03:00, startar motorerna i de två minibussarna som ska ta skolans stolthet, i form av det egna fotbollslaget i väg till Stockholm. I morgon är det äntligen dags för den efterlängtade Studentiaden 2010. Trevlig resa, alla på skolan håller tummarna för er!
http://www.blt.se/nyheter/olofstrom/de-ska-forsvara-folkhogskolans-farger(1910121).gm
Veckans profil – Paul Karlsson
Paul Karlsson På allmänlinje finns en av skolans mest aktiva fotografer vid namn Paul Karlsson även känd som Palle Kuling som är en skojfrisk man på 28 år som befunnit sig på skolan i några år nu. Jag passade på att smyga in till foto & films klassrum i dag för att få några ord med honom. Vi placerar oss längst in i klassrummet i den randiga lilla soffgruppen och Palle såg nervös ut, men jag förklarade hela Veckans profilkonceptet och han tyckte inte det verkade så farligt och lät sig intervjuas.
– Vad hittar du på just nu i denna stund när jag haffade dig?
Palle slängde av en skämtsamt kommentar, men rättar sig snabbt när han insett det var faktiskt inte det han ville förmedla.
– Jag gör inte så mycket just nu, jag skulle ha varit någon annanstans, men fick reda på det lite för sent så just nu är det rätt lugnt.
– Vad tänker du erbjuda oss på vår nästa redovisning?
– Jag hade tänkt visa ett bildspel och kanske eventuellt en utställning i Pop art, i lite Andy Warhol stuk.
– Var ifrån får du din inspiration till din konstform? Är det svårt att skapa i Photoshop?
– Eftersom jag tittar på jätte mycket film, har detta blivit en källa till inspiration och det är först nu sista månaden som även konstnärer inspirerat. Tim Burton och hans filmer har varit en jätte inspiration och skapat många idéer. Sen en tid tillbaka försöker jag successivt trappa ner lite på mina filminspirerade bilder och försöker göra lite mer av mitt eget nu. Den enklaste redigeringen är den jag har gjort nu med Pop art, tillväga sättet påminner om funktionerna i Paint. Däremot när jag gjorde Alice i underlandet så krävde smink och kläder sitt och sen skulle man ju tänka på hur man klippte in personen i bilden, lite knep och knåp men kul.
– Var detta något du kunde innan du började på skolan?
– Nej kunde ingenting utan det är vår lärare i foto, Jimmy Thornell, som har hjälpt min utveckling med bilderna.
– Har du någon framtidsplaner för dina bilder? Palle blev tyst och funderade en liten stund och placerade det långa bruna håret bakom örat, innan han väckte sin ton igen.
– Antagligen bara som hobbyverksamhets samtidigt som jag har vanligt jobb. Fast visserligen har jag fått erbjudande om att göra skivomslag, ja till och med förfrågan om att sälja bilder. Den förfrågan, var något jag inte trodde skulle ske och det känns rätt kul.
– Du slutar skolan nu till sommaren, så hur länge har du nu gått på Jämshögs folkhögskola?
– Jag har varit här i snart 4 år och när jag sökte hit var det för att lära mig filma, men jag fann rätt snabbt ett stort intresse för foto istället.
– Jag antar att du inte bara fotograferat på det här viset i 4 år, så vad är det mer för projekt du har gjort under tiderna?
– Jag har medverkat i en dokumentärfilm och de två första åren fick vi filmprojekt utifrån, bland annat från en motocrossbana utanför Olofström. Detta var lärorikt men dock inget för mig, så jag är rätt glad för att det inte är så längre.
– Du har ju gått på fler skolor än Jämshögs, gick du Allmänlinje där också? – Jag gick på Österlens folkhögskola i Tomelilla, där läste jag Allmänlinje och läste min sista termin på Skrivarlinjen. Sen har jag även läst på Blekinge Läns folkhögskola i Bräkne-Hoby, där läste jag på teaterlinjen. Jag var även inne en runda på universitetet, men kände rätt snart att det inte var något för mig. Alla skolorna har gett mig något, men Jämshögs folkhögskola kom lagom i en lite mer mogen tid, innan dess hade jag inte lika lätt för att fokusera på studierna som det var tänkt, men här kunde jag utvecklas både som person och inom fotografering och det är rätt skönt att kunna komplettera mina sista ämnen här och sen få papper på att man är godkänd och färdig.
– Om du hade fått ändra någonting på skolan, nu innan du lämnar den, vad skulle det vara då?
– Mer tillgång till fler datorer med Photoshop och en bättre studio hade inte suttit fel.
Palle fnittrar på sitt eget vis och jag ler vid hans tanke, men oavsett om det förslaget hade gått igenom så är det dock ingen av oss två kommer uppleva eftersom vi slutar samtidigt.
Fast vi var båda överens om att man kan ju alltid drömma om hur saker kan va. Jag tackade Palle för att han hade tagit sig tid och önskade han fortsatt trevlig dag innan jag tassade
ut ur det tysta klassrummet och låter han återgå till sin dator.
Amelie Hedberg
Inför Studentiaden 2010
Kylan låg tät i luften och solstrålarna hade vaknat för sent för att torka det fuktiga gräset efter många timmars regn. Detta var dock inget som störde den lilla skara av fotbollsfantaster som befann sig på en av Jämshögs fotbollsplaner denna sena onsdags eftermiddag. Bollen var i rullning för kvällens fotbollsträning. Självklart var både Lucas Eriksson och Christopher Halvorsen på plats, men även ett på planen blänkte även en ljusa lockar som guppade i den blänkande solen, det var Ida Nielsen som även hon hade hittat hit för att visa sina bolltalanger bland pojkarna. Mina klackar var täckta i en sörja av gräs och blöt jord, stämningen var för värmande och entusiastisk för att orka bry sig om det. Efter ett tag sprang till och med jag efter en boll. Freyr utmanade kylan, då han for fram över planen på jakt efter det runda föremål som hade fångat alls uppmärksamhet. Det här var faktiskt ingen vanlig onsdags träning, det fanns faktiskt ett syfte och självklart hade Lucas Eriksson varit med och ordnat det.
Så vad var det då för baktanke med denna träning ute i det fria?
Jo, Studentiaden 2010 som går av stapel den 7-9 maj i Täby, utanför Stockholm. Detta är Svergies största sportarrangemang för högskolor i Svergie. Efter att ha kollat med arrangörerna om villkoren för att deltaga, med skolan om möjlighet slänga ut frågan om intresse till oss andra deltagare för att sedan ta tag i den ekonomiska biten. Ekonomin skull räcka till resan som i sig kostar några hundra lappar, mat, matchställ,2 minibussar till 17 personer, sovplatserna och anmälan som kostade 1000 kr/ lag. Med hjälp av alla som ville deltaga, lokala sponsorer och skolan kunde resan bli av och sportaffären i Täby står för personliga matchställ till stadens händelser och de är beställda och redo att hämtas.
Efter flera månaders träning känner Lucas Eriksson att detta härliga gäng är redo att åka för att göra sitt bästa och att detta kommer bli en 3 dagars upplevelse de sent lär glömma som förhoppningsvis kommer föra gott med sig i framtiden, vem vet. Klylan börjar bli för påtaglig och kvällen kallade, jag vandrade bort mot bilen och log när jag satte mig i bilen och fortfarande kunde höra deras peppande röster. De kanske inte är några elitspelare, men de är absolut eliter på att veta hur de ska peppa varandra till gott samspel.
Amelie Hedberg
Bok recension – Gömda
Gömda
Jag har läst boken Gömda som är skriven av Liza Marklund. Boken handlar om en kvinna som heter Maria. Maria är självständig tjej som arbetar på en bank. Hon är glad, har många vänner och hjälper flyktingar att komma in rätt i svenska samhället.
En dag träffar hon en man. Hon nämner inte hans namn men i boken kallas han för mannen med dem svarta ögonen. Mannen kommer från Libanon och är flykting i Sverige. Dom börjar träffas och hon blir mycket förälskad i honom. I början är förhållandet bra men efter tag börjar mannen bete sig aggressivt. Först börjar han komma med pikar som t.ex. en varm sommardag när dem ska till stranden vill mannen inte att Maria ska bära sin nya baddräkt för att han vill inte att andra män ska se hennes kropp. Självklart blir hon ledsen men hon tar inte på sig baddräkten för hans skull. Efter 1 år bli Maria gravid och under tiden blir mannen våldsam. Han slår och hotar henne. De får en dotter tillsammans som får namnet Emma. En dag bestämmer sig Maria för lämna sin man. När hon har gjort det börjar han hota henne ännu mer och vill inte lämna henne ifred.
Efter en lång tid träffar Maria en annan man som heter Anders. Dem blir kära, gifter sig och får en son som får namnet Robin. För att visa sin ex man att hon inte tillhör honom längre gifter sig Maria med Anders. Men det blir värre när hon har gift sig för att hennes ex man blir ännu mer våldsam och hotfull. Efter hotelser och misshandel bestämmer sig Maria och hennes familj att *gå under jorden*. Men oavsett vart dem gömmer sig så hittar hennes ex man dem. Till slut så finns det en utväg och det är att familjen måste lämna Sverige.
Jag personligen älskar denna bok. Den är lättläst och otroligt spännande att läsa. Hela tiden händer det saker i boken. När jag läste denna bok blev jag arg, ledsen och tyckte att det var väldigt orättvist att hon måste möta ett sånt hemskt öde. Det mest orättvisa tycker jag är att hon måste lämna sitt hemland men han som inte ens är svensk får stanna i Sverige och får inte något straff. Jag kan rekommendera denna bok starkt till alla som gillar att läsa verklighetsbaserade böcker. Efter jag har läst denna bok så har jag gått ut på nätet och letat efter artiklar som handlar just om Maria. Jag hittade en gammal intervju med Marias ex man på internet där han berättar att han inte alls är lika ond som Maria beskriver honom att vara. Så man kan spekulera i vad som är sant och inte sant i denna bok. Det finns ytterligare 2 böcker efter Gömda och dem heter Asyl och Mias hemlighet. Asyl handlar om vad som händer när familjen lämnar Sverige och vilka länder dem sen bor i. Mias hemlighet handlar om hur hennes ex man Anders, som hon skiljer sig ifrån, berättar hemligheter om Mias liv. Hur hon en gång tvingades lämna och svika sitt eget barn i Sverige som är vuxen idag.
Dzenana Kilim
Jämshögs folkhögskola 