Personskildring

Förra blocket läste jag Svenska B där vi fick i uppgift att skriva en personskildring, bloggen har redan bekantat sig med en del av de andras fina verk. Här kära vänner kommer min, enjoy.

På torget står en kvinna och blickar ut över folkmassan. Hon älskar alla blickarna som enligt henne endast riktas åt ett håll just nu – rakt på henne. Så är självklart inte fallet men denna stora rultiga kvinna med stort mörkt brunt hår och gröna ögon fullkomligt älskar när världen för en stund stannar upp – enbart för att ge henne den uppmärksamhet som hon kräver. Hon, denna 55+ kvinna heter Beatrice Karlsson och är just denna dag ute – för att precis som alla andra dagar – glänsa i närvaron av andra. Hennes kläder är malbitna och hennes uppsyn är oförskämd, snorkig – en kvinna som tror att hon har allt att ge och andra inget. Hon ser helt enkelt ner på sin omgivning med bitter eftersmak.

En man råkar stöta till henne i den trånga folkmassan,
– Akta på dig, fräser hon med sin snorkiga, högljudda röst med en ton av skånsk dialekt. En bit bort just här i Malmö stad ringlar sig den oändligt långa kön till dagens idoluttagning. Hmpf fnös hon, enda anledningen till att de inte tog med mig var för att jag är så mycket bättre än dem. En scen är min favoritplats, alla platser där de kan se upp till mig, beundra mig och erkänna mig som bäst. Men att inte komma med i idol var ändå ett nedslag trots att hon vägrade erkänna det för sig själv – att andra såg ner på henne var nämligen hennes största rädsla. Hon hade en hemlighet, nämligen att hon föddes långt ute i ingenstans med utfattiga föräldrar på en bondgård – något ingen någonsin skulle få veta. Att bli rik var alltså hennes allra största mål – hon ville bli en berömd sångerska, dock att alla avskydde hennes gälla röst var något hon aldrig skulle finna i sig själv till att inse.

Äsch tänkte hon, de här människorna är alldeles för intetsägande, de kommer aldrig se att jag är den enda, den bästa. Medan vinden smekte hennes kind for en snabb tanke igenom henne om att bege sig hemåt, där är jag åtminstone beundrad, där ser de mitt rätta värde. Och mina egenutskrivna diplom som är prydligt upphängda på väggen skvallrar om den fantastiska sångerska jag alltid kommer att förbli.

Ida Nielsen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s