Bokreflektion om första Twilightboken

 

Om jag kunde drömma
av
Stephenie Meyer

Första boken av fem i The Twilight saga.
Reflektion av Daniel Nilsson Allmän linje på JFHS.

 

Min första tanke efter att se dom första filmerna , är att jag ville läsa böckerna just för att böcker i allmänhet innehåller mer detaljer i olika former än vad som jag kan uppfatta i filmens värld.

Boken handlar om en tjej som heter Isabella men som kallas för Bella. Hon flyttar ifrån staden Phoenix till en liten stad som heter Forks. Där som ny på skolan, får hon snabbt nya vänner och finner en fullständigt uttråkande trygghet i stadens klimat, och att det aldrig händer något speciellt. Efter ett litet tag får hon syn på en grupp människor som heter Cullens, dem andra talar om dem med förundran och mystik, men det är framför allt en i gruppen som lockar henne, intresserar henne och som hon får svårt att slita blicken ifrån. Detta är Edward, en mystisk kille som hon drags till med kärlek, nyfikenhet och förundran. Hon börjar snart misstänka att något inte står rätt till, och hon lägger märke till vissa saker som till slut leder henne att dra slutsatsen att han är vampyr. Hon introduceras efter ett tag till övriga i Edward Cullens familj där hon mottages varmt, men även med förundran och vissa med avsky. Bella har i sitt liv haft en känsla att inte passa riktigt in någonstans förrän nu, hon fascineras av deras historia, deras liv, deras egenskaper och krafter. Hon känner tillit till Edward men det finns även en liten rädsla och respekt i henne. Hon har en stor kärlek till sin egen familj och framförallt Edward, som resulterar att hon är villig att offra sitt eget liv för alla, inklusive Cullens.
Jag kan inte skriva så mycket mer vad boken handlar om utan att avslöja för mycket. Ni måste läsa den och ge er in i denna värld fullt med kärlek, åtrå, hat, mystik, irritation och frustration.
När jag väl började läsa boken, ville jag inte lägga den ifrån mig mer än när jag blev tvungen. Jag har andra boken med mig som jag tänkte sätta mig å läsa så fort jag skrivit klart denna reflektion.

Vad känner jag när jag läser boken?

Författaren lägger mycket energi i att förklara känslor och detaljer, vilket hon i mitt fall lyckas oerhört bra med. När jag läser känner jag verkligen känslorna som beskrivs i boken, känner nyfikenheten av vad som kommer hända, oron Bella känner när hon söker efter svar, hjärtklappningarna när hon ser Edward och irritationen från dem andra som inte förstår. Jag känner frustrationen över att hon inte kan berätta för andra och ångesten i att hon ibland måste ljuga för Charlie som är hennes pappa.
Känner glädjen när hon berättar för sin mamma att hon börjar trivas i Forsk och att den finns EN som hon har fastnat för bland stadens pojkar. Jag kommer flera gånger på mig själv att läsa alldeles för fort, känslan av att bli vetgirig över vad som kommer hända tar överhand. Jag vill redan nu vara i sista boken och få veta vad som kommer hända, hur de kommer sluta. Jag vill veta allt.
Känslan av att börja läsa en bok som väcker mycket nyfikenhet, är för mig nästan obeskrivlig.
Jag läste min sista bok när jag gick i sjuan, och har sedan dess inte öppnat en vanlig bok mer än en reparations manual. Just nu när jag sitter och skriver denna del av redogörelsen har det gått några dagar och har nästan läst ut andra boken också. Det är en häftig känsla att hitta tillbaka till något, som på något konstigt sätt känns alldeles naturligt. Finns det något enklare att få en stund för sig själv än att just läsa. När jag läst några kapitel och lägger boken ifrån mig för en stund, spelar scenariot upp sig för mitt inre och allt verkar lägga sig på plats. Jag har svårt att inte leva mig in i boken, även när jag inte läser. Drivkraften att få fortsätta läsa dröjer inte länge efter jag har funderat på vad jag har läst om. Jag kan inte förklara varför jag aldrig läst en bok innan mer än min egen lathet och andra undanflykter.

Jag känner att jag har hittat just det som gör att jag vill fortsätta läsa böcker.
Jag har börjat fundera på vad mer det finns för böcker att läsa som kan intressera mig.
Jag tror jag förstår lite mer av vad alla andra pratar om att kunna sätta sig till ro och läsa en bra bok.
Det har blivit mer påtagligt att bokvärlden är gigantisk.
Det ger mig lite av sinnesro.

Att läsa är nyttigt för själen.

 

Av : Daniel Nilsson. Allmän 2010

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s